förkylning?

Förkylningar är hemska saker, det är en sån där sak som kan stoppa vissa från att göra något alls och få dem att bara ligga, helt stilla, inte göra något. En förkylning kan också vara en bra ursäkt för att inte göra något. 

Vissa överdriver förkylningar och blir mycket sjukare än de egentligen är... Andra underdriver dem och lallar på som vanligt, kanske inte det bästa i alla situationer...

Jag tillhör nog till de som inte tycker att det är så stor grej, jag kör på tills kroppen säger ifrån. 

Idag är en sådan dag.. Jag har dragits med herr förkylning sedan torsdag kväll, eller fredag morgon, jag är lite osäker faktiskt.. På fredag sa kroppen verkligen ifrån.. Så tratt sjukanmälde sig och åkte på klasskamraters beslut hem och vilade.. ett bra beslut.. faktiskt. Lördag var jag fit for fight igen... tyckte jag... Jobbade i vanlig ordning, och på kvällen när det var dags att sova var det plötsligt jätte svårt... halsen gjorde fruktansvärt ont. Men tids nog så.. :) 

Idag då.. Jaaa.. alltså, en förkylning är ju inte så farlig, det gör väl inget om man monterar studsmattor, krattar gården, bär bort kvistar/träd och buskar? Eller är ute å ränner.? Man behöver ju inte ta i så man spricker...
Så vi gjorde allt det där, jag och den lille..  Lugnt och metodiskt tyckte jag, men när jag såg vad jag åstadkommit så insåg jag att jag nog har legat i ganska bra ändå... 

Jag skulle kanske ha lagt mig i solstolen, njutit och..... Men nä... Det hade ändå inte funkat, jag blir rastlös för lätt. Så om än jag nu ligger och hostar lite extra, är lite snuvig så är jag ändå nöjd med dagen som varit.. :) 

Jag bidrog förmodligen bara till att förkylningen skulle bryta ut fortare.. Och det i sin tur borde betyda att den ebbar ut tidigare...

Så finns det vissa som varit förkylda i flera månader och därför inte gjort de saker som skulle göras..
men jag kan ju säga som så, att den förkylningen har orsakat att det står en hög med skrot på min gräsmatta, och där har de stått, i vind och i regn och förmodligen blivit ändå mer skrot än jag tyckte att det var när jag ställde ut det.

Men även om det är saker som man inte vill ha kvar, så ger det inget att tro att jag ska ta hand om skiten...

Ibland måste man jobba, även om man är förkyld... 

Det tar sig sa mordbrännarna som tände på plåttaket!

Jag har varit arg, irriterad, besviken, och tack vare en god vän och mig själv har jag insett att jag måste ta tag i de sakerna som får mig att må dåligt. Jag måste försvara min självbevarelsedrift. annars är jag körd!

Sedan några månader tillbaka har mitt garage varit fyllt av skrot! Inte mitt skrot, utan någon annans skrot. Varför kan man fråga sig.. Jo.. för att en "vän" skulle flytta från hus tilll lägenhet... hon hade redan i huset ett dubbelgarage fyllt med skräp... Jag erbjöd mig ett flertal gånger att hjälpa henne att gå igenom allt, packa om det och märka alla lådor. Men hon ville fixa det själv.. Det gjorde hon inte. Hur som, hon frågade om hon fick förvara grejer i mitt förråd, för att de två hon hade till lägenheten inte skulle räcka till. Ja sa jag, du kan få hyra mitt förråd om du vill. Men eftersom att det var ganska mycket snö mitt i vintern så sa jag att hon fick skotta upp till förrådet själv. Jo då inga problem.. Men gjorde hon det? -Nej. Istället ringde hon dagen innan hon skulle vara ute ur huset, hade panik.. och frågade om hon fick ha sina grejer i garaget mitt ett kort tag.
Jag gick, snäll som jag var, med på att hon skulle få ha det där ett kort tag. MEN! sa att de måste ut så fort som möjligt, eftersom att jag var i behov av mitt garage för att ha min bil där, mest med tanke på att jag inte har någon motorvärmare.

Någon gång blev aldrig uppskottad, och när snön hade börjat tina bort, påpekade jag att hon behövde få ut sina saker så fort som möjligt. "jag ska" var det enda hon hade att säga...
Efter att ha påpekat, och bett henne plocka undan grejerna, förklarat att jag behöver kunna få köra in bilen i garaget osv. ett antal gånger och bara fått bortförklaringar, som.. "jag har migrän, lär ligga däckad i flera dagar"
"jag har feber och frossa" och ändå sett henne vara ute och ränna, lägga upp bilder från när hon varit påväg på fest fick jag nog. Konsulterade med en av mina väldigt goda vänner, och ännu en god vän.. och tillslut bestämde jag mig. Jag har inte tänkt ta den här skiten! Nu ska det ut! Så när jag såg bilden på när hon var påväg bort från samhället, och iväg på festen hon hade pratat om tidigare. skickade jag genast ett sms. "jag börjar tömma garaget i morgon!"

Efter det har hon inte hört av sig. Men sagt och gjort. Jag bar ut grejerna ur garaget, ställde de på gräsmattan. Och hon kom och hämtade.. -men bara det jag ställde ut. Nu har hon dock flyttat in en massa saker i mitt förråd. Och jag har bestämt mig för att skiva ett hyreskontrakt, kasta ner i hennes brevlåda och sätta lås på dörren. För nu är jag jäkligt less.

Igår kastade jag ut det sista ur garaget. Å jag bokstavligen kastade det!
Det har inte hämtats, och idag regnar det.. så hon lär vara jäkligt arg. men.. Jag anser att hon får skylla sig själv.

Men jag måste säga att det känns för jäkla skönt! Jag satte ner foten, fick nog, lät inte henne trampa på mig mer. PUUUH!

Idag då.. Jo.. det var ju som så att jag ringde vårdcentralen igår.. Eftersom att jag har vad ska man säga.. ett hudproblem... Jag har utslag över armar och ben och håller bokstavligen på att klia sönder mig.

Jag vet vad det är, eftersom att jag har haft det tidigare, jag har varit till läkare för det flertalet gånger, och tillslut fick jag besöka hudmottagningen. Fick behandling, och det har hållt sig riktigt bra de senaste åren.. Men i förra veckan bröt det ut igen. eksem nå så jääävulst... Inte alls roligt... Ja iaf. ringde och frågade om de kunde förnya recept på medicin som tar bort de hemska utslagen.. Men det gick inte, men om jag kom in och träffade en sköterska så skulle det gå bra.. Jag suckade och sa ok då... Åkte in idag, betalade mina 100 kr för att träffa en gammal gaggig sköterska som ifrågasatte behandlingen som hudläkaren givit mig för något år sedan. Pratade med en läkare, insåg att cremen jag har haft inte längre finns. Och bokade in mig hos en gammal gaggig läkare för att diagnostisera mina utslag.. som redan blivit diagnostiserade av en speciallist. Jo då.. så då får du gå och betala mer pengar, för att träffa någon som inte har någon koll på mina besvär..

Jag var så arg så arg så arg att jag bet ihop.. Sa att hon kunde glömma det och att jag hellre tar klådan än att träffa läkaren för det.. Sa åt min son "kom nu nu går vi" Smällde i dörren så alla i väntrummet tittade chockat på mig, och stormade ut svärandes...

Men vet ni.. det kändes också riktigt bra..  För jag satte ner foten, sa stop! Det här är inte rätt!

Så min plan är att ringa hudmottagningen direkt, berätta att jag fått problem igen och rådfråga dem om vad jag ska göra. :)

Och göra vårdval. Jag sätter inte min fot på denna vårdcentral igen om jag inte absolut måste... fast å andra sidan känns det lite tråkigt, jag har världens bästa barnmorska.. å henne vill jag ju fortsätta gå hos... :(

snipp snapp slut.. så var det faktiskt slut...

Död....

Jag tror bestämt att den här bloggen har dött nu...
den här gången vet jag inte anledningen, det liksom bara hände...
Nåja... jag funderar på hur jag ska begrava den, eller om jag ska vänta och hoppas att den återuppstår...

Minnesförlust...?

Jag börjar glömma saker, typ som att uppdatera bloggen, höra av mig åt mina vänner, o.s.v.
Kanske inte världens viktigaste saker, eller, det skulle väl vara det där med vänner då kanske...
Jaja..

Jag har fått mitt första MVG sedan högstadiet.. Riktigt kuligt...
Dragit en rejäl karatefylla, slagit i huvudet så att det fortfarande, snart en vecka senare fortfarande gör ont, blivit ljugen för -rätt  upp i ansiktet. Och avlägsnat folk både från min FB-vänner-lista OCH mitt liv.
Förklarat för de jag tyckt förtjänat det, varför jag känner att jag inte vill ha någon kontakt med dem nå mer.

Japp. Nu känner jag mig duktig. Fast det känns lite konstigt att säga. Men.. Jag är glad över att jag gör saker för mig. Och då menar jag inte karatefyllan, utan mer att bestämma mig för att ta avstånd från personer jag inte mår bra av. Starkt.

Jag saknar vissa.. faktiskt, för även om vissa har dåliga sidor som får mig att må dåligt, så har alla bra sidor också. Det är bara det att, de dåliga sidorna just nu iaf tar så mycket energi från mig att jag inte orkar må bra.
Känner mig lite ensam emellanåt också, men jag har kommit fram till att jag hellre är lite ensam emellanåt och ändå mår bra i det stora hela, än att jag går runt och är omgiven av folk, men kanske mår jätte dåligt.

Det blir nog bra.. :) Vad mer då? Jooo.. Jag har tagit min första "löprunda" det ordet lät fel. Jag joggade, inte fort, och inte långt, men jag joggade. Och grabben hakade på med sparkcykeln. Fint.. Blir en till tur i morgon före fotbollsträningen. :)

Å just det ja... Vi har varit på skolbesök idag också.. :) Det var faktiskt både roligt och givande. Känns som en trygghet. Speciellt att barnen får träffas så många gånger innan de börjar. :) Så nästa vecka på onsdag är det dags för nästa. :)

Jahapp.. Ja vad hittar man på nu då tro? tvätten är hängd, räkningarna betalda, pengar undanlagda, (för första månaden på länge) deklarerat både för mig och grabben... Disken diskad.. Och ja.. vad gör man nu?
Plugga, eller sova? det är frågan....

Oj.. de har gjort om...

Nu ser allt jätte konstigt ut.. vad är det här? varför ändra något som funkar bra som det är?

Jaja.. strunt samma... :) Jag ska iväg på bilprovningen snart... Min bil kommer inte att gå igenom besiktningen kan jag säga.. Nåja.. som tur är så får man göra omprov.. :P

I måndags hade jag prov i naturkunskap.. Idag träffade jag läraren i korridoren, Jag frågade hur många fel för mycket jag hade för att få skriva om.. Då skrattade han bara, och sa, några.. Du hade glömt att svara på några flerpoängsfrågor.. Så jag frågade när jag får skriva om det. Då skrattade han bara och sa att han skulle titta på det.. Han är lömsk min naturkunskapslärare. Nåja.. jag berättade då för mina klasskamrater att jag inte hade klarat det, den ena, som inte hade gjort det än sa. "då kommer då inte jag heller att klara det, för du är ju typ bäst enligt mig" Den andra sa, "jahapp. då klarade inte jag heller det"

Hur kommer det sig att folk ser mig som så smart? Jag är inte det. Det kan möjligtvis vara så att jag har tur. Men jag är inte smartare eller bättre än någon annan.
Det finns många som uppnår bättre betyg än mig och tar mer plats än mig som ändå av någon anledning ses som korkade, varför ska alla få för sig att jag är så smart och bra.. varför vill folk ha min hjälp?

Jaja.. Hur som helst.. Idag fick jag dessutom höra att jag är organiserad. Och det kan nog stämma. Jag vill ha koll på grejer, och därför försöker jag att organisera så jag inte behöver tjorva ihop allt. Men visst. jag är virrig, och har noll koll emellanåt. Mitt hem tex. är ofta stökigt och det kan se ut som att en bomb har slagit ner. Men när det kommer till mitt arbete vill jag gärna ha ordning och reda och full koll.

Nästan som att jag tycker att jobbet är viktigare än hemmet. Jag vet inte.. Jag måste kanske analysera mig själv och mitt beteende där..

Igår skickade jag in mitt  fördjupningsarbete i psykologin iaf. :)

Och nyss.. just i skrivande stund ringde min telefon.. de frågade om jag var intresserad av 4 veckors dagtidsstäd på polarbröd.. Bah ja men visst.. :D Inga problem, låter ju toppen.. :D
Chefen sa det att han tänkte på mig i och med att jag är ensamstående och har barn.. att det skulle bli lättare med barnpassning osv. :) Gode gullat.. :)

Nä gott folk nu ska en glad fåntratt kila iväg och varmköra bilen, hämta ut brandvarnare och hämta grabben på dagis innan det bär iväg på dejten med bilprovningen.. :D Tjooo...

Ha det king! Tjingeling.. :)

”De flesta av oss slösar bort våra liv – som om vi hade ett till på banken”. Ben Irwin

Jag har funderat på det där citatet en del idag, och jo, jag kan nog tycka att; Fan så rätt den mannen har!

Nästa månad, nästa månad blir det bättre, då har jag mindre att göra, eller då får jag jobba mer.
Månaden därpå: Men nästa månad, det blir en bra månad för då är jag nästan klar i skolan...
Månaden därpå: Nästa månad, den blir bra, för då är skolan över..

Yeh right säger jag bara... Mål är något vi sätter upp hela tiden, och innan vi når det närmast liggande målet, har vi redan hunnit skapa oss ett nytt mål, för vad vi ska uppnå.. varför leva i framtiden hela tiden? Så jag kan vara bitter redan nu över att jag har så mycket att göra? Så jag kan sitta på ett ålderdomshem när jag är 80 och vara bitter över att jag hela livet strävade efter nya mål, och ångra att jag inte tog mig tid till att göra annat än att just sträva efter mina mål?
Jag säger inte att man inte ska ha mål, eller att man inte ska sträva för att uppnå dem. Men jag förstår inte varför jag ska lägga sådan press på mig själv.

Jag har inga fler liv på banken, jag har i princip inget på banken... Men hur som, mitt liv är inte något nintendospel, och jag måste inse fakta att jag faktiskt bara lever en gång, och att mitt liv inte varar för evigt.
Jag kan lika gärna trilla av pinnen i morgon och sänkas ner i en djup mörk grav.

Så frågan är vad jag vill göra mellan mina "måsten" eller snarare, mellan mina "det här vill jag göra för att uppnå..."
För saker vill jag fortfarande uppnå, jag har fortfarande mål, men jag vill inte att mina mål ska ta upp all min tid, hela mitt liv..

Jag har bara ett, och det tänker jag leva nu! I symbios med mina mål.

En till sak.. Förhållanden, det finns inga perfekta förhållanden.. För perfekt finns liksom inte, däremot handlar det en hel del om vad de två personerna i ett förhållande gör av det positiva i deras liv, hur mycket tid de lägger på de bra sakerna respektive de dåliga sakerna. Vad man fokuserar på. Ska vi haka upp oss på det dåliga blir förhållandet, just det! Dåligt...

Så se till de bra sakerna i ditt förhållande, vad är just ni bra på? Vad gillar ni med er? Ta vara på de bra stunderna och skapa fler bra stunder. Bråka inte över småsaker, och bara älska varandra för de ni är.
Varför förändra? Klaga? Bråka? Vart leder det? Till den onda cirkel som tids nog sliter isär er?

Lätt för en som inte har något förhållande att säga kanske.

Jag vill välja min näste med omsorg, det är trots allt mannen jag planerar att spendera resten av mitt liv med...
Så det får ta tid, det får komma när jag är redo. Så länge jag mår bra nu, så är jag nöjd. för mitt liv är nu, och jag har tänkt leva varje sekund av det, tills döden skiljer mig åt.

Din bitch? jag? Haha! Nej du!

Har du någon som tar dig förgivet? Eller har du haft någon som tagit dig förgivet..
Det har jag.. haft alltså.. För personer som visar starka tendenser till att göra det, de blir inte så långvariga i mitt liv.. Visst.. Alla gör vi misstag, vi är inte mer än människor, det är mänskligt att fela. Men vid upprepade händelser där motivet är samma, är det kanske inte så mycket ett misstag som ett beteende, eller personlighetsdrag som jag inte gillar.
Personer som kräver saker av mig, när de inte har rätt att kräva något. De försvinner.. Poff så är de borta bara...

Det är en sak om chefen kommer och säger; Gör det där, det här ska du göra idag. osv.
Men när kompisar kommer och gör det.. Då ses de inte som vänner särskilt länge.

Jag är ingens bitch, är det din plan med vår vänskap kan du ge upp på en gång.
Jag är snäll. jag ställer upp på personer i min omgivning... Men det betyder inte att du äger mig, eller bestämmer över mig. Jag gillar liksom inte när man utnyttjar min snällhet.

so.. Don´t..