förkylning?

Förkylningar är hemska saker, det är en sån där sak som kan stoppa vissa från att göra något alls och få dem att bara ligga, helt stilla, inte göra något. En förkylning kan också vara en bra ursäkt för att inte göra något. 

Vissa överdriver förkylningar och blir mycket sjukare än de egentligen är... Andra underdriver dem och lallar på som vanligt, kanske inte det bästa i alla situationer...

Jag tillhör nog till de som inte tycker att det är så stor grej, jag kör på tills kroppen säger ifrån. 

Idag är en sådan dag.. Jag har dragits med herr förkylning sedan torsdag kväll, eller fredag morgon, jag är lite osäker faktiskt.. På fredag sa kroppen verkligen ifrån.. Så tratt sjukanmälde sig och åkte på klasskamraters beslut hem och vilade.. ett bra beslut.. faktiskt. Lördag var jag fit for fight igen... tyckte jag... Jobbade i vanlig ordning, och på kvällen när det var dags att sova var det plötsligt jätte svårt... halsen gjorde fruktansvärt ont. Men tids nog så.. :) 

Idag då.. Jaaa.. alltså, en förkylning är ju inte så farlig, det gör väl inget om man monterar studsmattor, krattar gården, bär bort kvistar/träd och buskar? Eller är ute å ränner.? Man behöver ju inte ta i så man spricker...
Så vi gjorde allt det där, jag och den lille..  Lugnt och metodiskt tyckte jag, men när jag såg vad jag åstadkommit så insåg jag att jag nog har legat i ganska bra ändå... 

Jag skulle kanske ha lagt mig i solstolen, njutit och..... Men nä... Det hade ändå inte funkat, jag blir rastlös för lätt. Så om än jag nu ligger och hostar lite extra, är lite snuvig så är jag ändå nöjd med dagen som varit.. :) 

Jag bidrog förmodligen bara till att förkylningen skulle bryta ut fortare.. Och det i sin tur borde betyda att den ebbar ut tidigare...

Så finns det vissa som varit förkylda i flera månader och därför inte gjort de saker som skulle göras..
men jag kan ju säga som så, att den förkylningen har orsakat att det står en hög med skrot på min gräsmatta, och där har de stått, i vind och i regn och förmodligen blivit ändå mer skrot än jag tyckte att det var när jag ställde ut det.

Men även om det är saker som man inte vill ha kvar, så ger det inget att tro att jag ska ta hand om skiten...

Ibland måste man jobba, även om man är förkyld... 

Det tar sig sa mordbrännarna som tände på plåttaket!

Jag har varit arg, irriterad, besviken, och tack vare en god vän och mig själv har jag insett att jag måste ta tag i de sakerna som får mig att må dåligt. Jag måste försvara min självbevarelsedrift. annars är jag körd!

Sedan några månader tillbaka har mitt garage varit fyllt av skrot! Inte mitt skrot, utan någon annans skrot. Varför kan man fråga sig.. Jo.. för att en "vän" skulle flytta från hus tilll lägenhet... hon hade redan i huset ett dubbelgarage fyllt med skräp... Jag erbjöd mig ett flertal gånger att hjälpa henne att gå igenom allt, packa om det och märka alla lådor. Men hon ville fixa det själv.. Det gjorde hon inte. Hur som, hon frågade om hon fick förvara grejer i mitt förråd, för att de två hon hade till lägenheten inte skulle räcka till. Ja sa jag, du kan få hyra mitt förråd om du vill. Men eftersom att det var ganska mycket snö mitt i vintern så sa jag att hon fick skotta upp till förrådet själv. Jo då inga problem.. Men gjorde hon det? -Nej. Istället ringde hon dagen innan hon skulle vara ute ur huset, hade panik.. och frågade om hon fick ha sina grejer i garaget mitt ett kort tag.
Jag gick, snäll som jag var, med på att hon skulle få ha det där ett kort tag. MEN! sa att de måste ut så fort som möjligt, eftersom att jag var i behov av mitt garage för att ha min bil där, mest med tanke på att jag inte har någon motorvärmare.

Någon gång blev aldrig uppskottad, och när snön hade börjat tina bort, påpekade jag att hon behövde få ut sina saker så fort som möjligt. "jag ska" var det enda hon hade att säga...
Efter att ha påpekat, och bett henne plocka undan grejerna, förklarat att jag behöver kunna få köra in bilen i garaget osv. ett antal gånger och bara fått bortförklaringar, som.. "jag har migrän, lär ligga däckad i flera dagar"
"jag har feber och frossa" och ändå sett henne vara ute och ränna, lägga upp bilder från när hon varit påväg på fest fick jag nog. Konsulterade med en av mina väldigt goda vänner, och ännu en god vän.. och tillslut bestämde jag mig. Jag har inte tänkt ta den här skiten! Nu ska det ut! Så när jag såg bilden på när hon var påväg bort från samhället, och iväg på festen hon hade pratat om tidigare. skickade jag genast ett sms. "jag börjar tömma garaget i morgon!"

Efter det har hon inte hört av sig. Men sagt och gjort. Jag bar ut grejerna ur garaget, ställde de på gräsmattan. Och hon kom och hämtade.. -men bara det jag ställde ut. Nu har hon dock flyttat in en massa saker i mitt förråd. Och jag har bestämt mig för att skiva ett hyreskontrakt, kasta ner i hennes brevlåda och sätta lås på dörren. För nu är jag jäkligt less.

Igår kastade jag ut det sista ur garaget. Å jag bokstavligen kastade det!
Det har inte hämtats, och idag regnar det.. så hon lär vara jäkligt arg. men.. Jag anser att hon får skylla sig själv.

Men jag måste säga att det känns för jäkla skönt! Jag satte ner foten, fick nog, lät inte henne trampa på mig mer. PUUUH!

Idag då.. Jo.. det var ju som så att jag ringde vårdcentralen igår.. Eftersom att jag har vad ska man säga.. ett hudproblem... Jag har utslag över armar och ben och håller bokstavligen på att klia sönder mig.

Jag vet vad det är, eftersom att jag har haft det tidigare, jag har varit till läkare för det flertalet gånger, och tillslut fick jag besöka hudmottagningen. Fick behandling, och det har hållt sig riktigt bra de senaste åren.. Men i förra veckan bröt det ut igen. eksem nå så jääävulst... Inte alls roligt... Ja iaf. ringde och frågade om de kunde förnya recept på medicin som tar bort de hemska utslagen.. Men det gick inte, men om jag kom in och träffade en sköterska så skulle det gå bra.. Jag suckade och sa ok då... Åkte in idag, betalade mina 100 kr för att träffa en gammal gaggig sköterska som ifrågasatte behandlingen som hudläkaren givit mig för något år sedan. Pratade med en läkare, insåg att cremen jag har haft inte längre finns. Och bokade in mig hos en gammal gaggig läkare för att diagnostisera mina utslag.. som redan blivit diagnostiserade av en speciallist. Jo då.. så då får du gå och betala mer pengar, för att träffa någon som inte har någon koll på mina besvär..

Jag var så arg så arg så arg att jag bet ihop.. Sa att hon kunde glömma det och att jag hellre tar klådan än att träffa läkaren för det.. Sa åt min son "kom nu nu går vi" Smällde i dörren så alla i väntrummet tittade chockat på mig, och stormade ut svärandes...

Men vet ni.. det kändes också riktigt bra..  För jag satte ner foten, sa stop! Det här är inte rätt!

Så min plan är att ringa hudmottagningen direkt, berätta att jag fått problem igen och rådfråga dem om vad jag ska göra. :)

Och göra vårdval. Jag sätter inte min fot på denna vårdcentral igen om jag inte absolut måste... fast å andra sidan känns det lite tråkigt, jag har världens bästa barnmorska.. å henne vill jag ju fortsätta gå hos... :(

snipp snapp slut.. så var det faktiskt slut...

Död....

Jag tror bestämt att den här bloggen har dött nu...
den här gången vet jag inte anledningen, det liksom bara hände...
Nåja... jag funderar på hur jag ska begrava den, eller om jag ska vänta och hoppas att den återuppstår...