Jag är inte redo....

Det är 1 och ½ år sedan jag och mitt ex gjorde slut... Och jag har försökt att intala både mig själv och min omgivning att jag är över det förflutna.. Men här är en nyhet för alla er som inte visste det... Det är jag inte!
Jag mår skit dåligt, jag tillåter inte mig själv att bearbeta våran separation, varför? För att jag vill få det att verka som att jag inte tog det så hårt. Det gjorde jag.
Just i detta tillfälle ligger jag och gråter. varför? För att ännu en bit av vad vi var plockas bort, städas undan, kastas i soporna... Det "vi" som fanns.. alla bra stunder försvinner, bit efter bit, och jag hinner inte med i processen. Det är inte det att jag vill ha tillbaka mitt ex. för så långt har jag kommit att jag känner att det inte finns på världskartan. Problemet, och det som gör mig sorgsen är att jag själv inte tillåter mig att bearbeta det som hänt, det förflutna, och det liksom hinner ikapp och om mig hela tiden.. bit efter bit...
Så jag är arg för att jag ligger sist, jag hamnar efter.

Varför har jag inte träffat någon ny? Att säga att jag är kräsen är jäkligt enkelt, och jo, jag är nog kräsen, till viss del.. Men det är inte där problemet ligger.. Problemet är att jag inte är redo för något nytt, för jag är inte över det gamla, jag kan inte gå in i något nytt.. än... för jag vet att det bara blir skit av det. Jag kan inte älska någon fullt ut innan jag har accepterat och bearbetat färdigt. Innan jag har lärt mig älska mig själv på riktigt igen.
En fasad.. Och idag öppnar jag dörren och låter er komma in. Se det som gömmer sig innanför. Nu får ni veta sanningen.

Jag har länge trott att sex är en bra behandling för att komma över och glömma.. Det är fel, det är en jävligt dålig behandling.. Det funkar mer som ett bedövningsmedel än ett bot.
Vilket också kan förklara en hel del av mitt liv. När jag mått dåligt har jag använt mig av sex. För jag har trott att jag ska börja må bättre då.. Ni vet.. Att det ska få mig att känna mig älskad.. Det gör det.. men bara för ett tag. Ungefär som bedövning, eller smärtstillande tabletter. De verkar, men de botar inte. Det tar bort det onda, men när de gjort sitt behöver du mer för att inte känna smärtan.
Du blir inte frisk av att äta värktabletter, på samma sätt blir du inte frisk av sex.

Det har tagit mig 1 och ½ år att inse att min bearbetningsmetod inte fungerar... Eller den fungerar, men den är långsam..

Att spela det spel jag har spelat fungerar inte...

Jag tänker på vad familjeterapeuten sa åt mitt ex när vi skulle gå ifrån varandra; det tar ungefär ett år innan man bearbetat nog för att gå in i ett nytt förhållande utan att ta med sig det dåliga från det förra..

Jag ville inte låta det ta ett år, så jag proppade in allt gammalt i ett skåp och tvingade igen dörren och ställde något framför för att det inte skulle kunna ramla ut. Helt fel sätt...

Dags att göra rätt... Dags att inse att jag inte är färdig, att jag inte är redo. Dags att erkänna att jag inte är där än..