Minnesförlust...?

Jag börjar glömma saker, typ som att uppdatera bloggen, höra av mig åt mina vänner, o.s.v.
Kanske inte världens viktigaste saker, eller, det skulle väl vara det där med vänner då kanske...
Jaja..

Jag har fått mitt första MVG sedan högstadiet.. Riktigt kuligt...
Dragit en rejäl karatefylla, slagit i huvudet så att det fortfarande, snart en vecka senare fortfarande gör ont, blivit ljugen för -rätt  upp i ansiktet. Och avlägsnat folk både från min FB-vänner-lista OCH mitt liv.
Förklarat för de jag tyckt förtjänat det, varför jag känner att jag inte vill ha någon kontakt med dem nå mer.

Japp. Nu känner jag mig duktig. Fast det känns lite konstigt att säga. Men.. Jag är glad över att jag gör saker för mig. Och då menar jag inte karatefyllan, utan mer att bestämma mig för att ta avstånd från personer jag inte mår bra av. Starkt.

Jag saknar vissa.. faktiskt, för även om vissa har dåliga sidor som får mig att må dåligt, så har alla bra sidor också. Det är bara det att, de dåliga sidorna just nu iaf tar så mycket energi från mig att jag inte orkar må bra.
Känner mig lite ensam emellanåt också, men jag har kommit fram till att jag hellre är lite ensam emellanåt och ändå mår bra i det stora hela, än att jag går runt och är omgiven av folk, men kanske mår jätte dåligt.

Det blir nog bra.. :) Vad mer då? Jooo.. Jag har tagit min första "löprunda" det ordet lät fel. Jag joggade, inte fort, och inte långt, men jag joggade. Och grabben hakade på med sparkcykeln. Fint.. Blir en till tur i morgon före fotbollsträningen. :)

Å just det ja... Vi har varit på skolbesök idag också.. :) Det var faktiskt både roligt och givande. Känns som en trygghet. Speciellt att barnen får träffas så många gånger innan de börjar. :) Så nästa vecka på onsdag är det dags för nästa. :)

Jahapp.. Ja vad hittar man på nu då tro? tvätten är hängd, räkningarna betalda, pengar undanlagda, (för första månaden på länge) deklarerat både för mig och grabben... Disken diskad.. Och ja.. vad gör man nu?
Plugga, eller sova? det är frågan....

Oj.. de har gjort om...

Nu ser allt jätte konstigt ut.. vad är det här? varför ändra något som funkar bra som det är?

Jaja.. strunt samma... :) Jag ska iväg på bilprovningen snart... Min bil kommer inte att gå igenom besiktningen kan jag säga.. Nåja.. som tur är så får man göra omprov.. :P

I måndags hade jag prov i naturkunskap.. Idag träffade jag läraren i korridoren, Jag frågade hur många fel för mycket jag hade för att få skriva om.. Då skrattade han bara, och sa, några.. Du hade glömt att svara på några flerpoängsfrågor.. Så jag frågade när jag får skriva om det. Då skrattade han bara och sa att han skulle titta på det.. Han är lömsk min naturkunskapslärare. Nåja.. jag berättade då för mina klasskamrater att jag inte hade klarat det, den ena, som inte hade gjort det än sa. "då kommer då inte jag heller att klara det, för du är ju typ bäst enligt mig" Den andra sa, "jahapp. då klarade inte jag heller det"

Hur kommer det sig att folk ser mig som så smart? Jag är inte det. Det kan möjligtvis vara så att jag har tur. Men jag är inte smartare eller bättre än någon annan.
Det finns många som uppnår bättre betyg än mig och tar mer plats än mig som ändå av någon anledning ses som korkade, varför ska alla få för sig att jag är så smart och bra.. varför vill folk ha min hjälp?

Jaja.. Hur som helst.. Idag fick jag dessutom höra att jag är organiserad. Och det kan nog stämma. Jag vill ha koll på grejer, och därför försöker jag att organisera så jag inte behöver tjorva ihop allt. Men visst. jag är virrig, och har noll koll emellanåt. Mitt hem tex. är ofta stökigt och det kan se ut som att en bomb har slagit ner. Men när det kommer till mitt arbete vill jag gärna ha ordning och reda och full koll.

Nästan som att jag tycker att jobbet är viktigare än hemmet. Jag vet inte.. Jag måste kanske analysera mig själv och mitt beteende där..

Igår skickade jag in mitt  fördjupningsarbete i psykologin iaf. :)

Och nyss.. just i skrivande stund ringde min telefon.. de frågade om jag var intresserad av 4 veckors dagtidsstäd på polarbröd.. Bah ja men visst.. :D Inga problem, låter ju toppen.. :D
Chefen sa det att han tänkte på mig i och med att jag är ensamstående och har barn.. att det skulle bli lättare med barnpassning osv. :) Gode gullat.. :)

Nä gott folk nu ska en glad fåntratt kila iväg och varmköra bilen, hämta ut brandvarnare och hämta grabben på dagis innan det bär iväg på dejten med bilprovningen.. :D Tjooo...

Ha det king! Tjingeling.. :)

”De flesta av oss slösar bort våra liv – som om vi hade ett till på banken”. Ben Irwin

Jag har funderat på det där citatet en del idag, och jo, jag kan nog tycka att; Fan så rätt den mannen har!

Nästa månad, nästa månad blir det bättre, då har jag mindre att göra, eller då får jag jobba mer.
Månaden därpå: Men nästa månad, det blir en bra månad för då är jag nästan klar i skolan...
Månaden därpå: Nästa månad, den blir bra, för då är skolan över..

Yeh right säger jag bara... Mål är något vi sätter upp hela tiden, och innan vi når det närmast liggande målet, har vi redan hunnit skapa oss ett nytt mål, för vad vi ska uppnå.. varför leva i framtiden hela tiden? Så jag kan vara bitter redan nu över att jag har så mycket att göra? Så jag kan sitta på ett ålderdomshem när jag är 80 och vara bitter över att jag hela livet strävade efter nya mål, och ångra att jag inte tog mig tid till att göra annat än att just sträva efter mina mål?
Jag säger inte att man inte ska ha mål, eller att man inte ska sträva för att uppnå dem. Men jag förstår inte varför jag ska lägga sådan press på mig själv.

Jag har inga fler liv på banken, jag har i princip inget på banken... Men hur som, mitt liv är inte något nintendospel, och jag måste inse fakta att jag faktiskt bara lever en gång, och att mitt liv inte varar för evigt.
Jag kan lika gärna trilla av pinnen i morgon och sänkas ner i en djup mörk grav.

Så frågan är vad jag vill göra mellan mina "måsten" eller snarare, mellan mina "det här vill jag göra för att uppnå..."
För saker vill jag fortfarande uppnå, jag har fortfarande mål, men jag vill inte att mina mål ska ta upp all min tid, hela mitt liv..

Jag har bara ett, och det tänker jag leva nu! I symbios med mina mål.

En till sak.. Förhållanden, det finns inga perfekta förhållanden.. För perfekt finns liksom inte, däremot handlar det en hel del om vad de två personerna i ett förhållande gör av det positiva i deras liv, hur mycket tid de lägger på de bra sakerna respektive de dåliga sakerna. Vad man fokuserar på. Ska vi haka upp oss på det dåliga blir förhållandet, just det! Dåligt...

Så se till de bra sakerna i ditt förhållande, vad är just ni bra på? Vad gillar ni med er? Ta vara på de bra stunderna och skapa fler bra stunder. Bråka inte över småsaker, och bara älska varandra för de ni är.
Varför förändra? Klaga? Bråka? Vart leder det? Till den onda cirkel som tids nog sliter isär er?

Lätt för en som inte har något förhållande att säga kanske.

Jag vill välja min näste med omsorg, det är trots allt mannen jag planerar att spendera resten av mitt liv med...
Så det får ta tid, det får komma när jag är redo. Så länge jag mår bra nu, så är jag nöjd. för mitt liv är nu, och jag har tänkt leva varje sekund av det, tills döden skiljer mig åt.

Din bitch? jag? Haha! Nej du!

Har du någon som tar dig förgivet? Eller har du haft någon som tagit dig förgivet..
Det har jag.. haft alltså.. För personer som visar starka tendenser till att göra det, de blir inte så långvariga i mitt liv.. Visst.. Alla gör vi misstag, vi är inte mer än människor, det är mänskligt att fela. Men vid upprepade händelser där motivet är samma, är det kanske inte så mycket ett misstag som ett beteende, eller personlighetsdrag som jag inte gillar.
Personer som kräver saker av mig, när de inte har rätt att kräva något. De försvinner.. Poff så är de borta bara...

Det är en sak om chefen kommer och säger; Gör det där, det här ska du göra idag. osv.
Men när kompisar kommer och gör det.. Då ses de inte som vänner särskilt länge.

Jag är ingens bitch, är det din plan med vår vänskap kan du ge upp på en gång.
Jag är snäll. jag ställer upp på personer i min omgivning... Men det betyder inte att du äger mig, eller bestämmer över mig. Jag gillar liksom inte när man utnyttjar min snällhet.

so.. Don´t..

Jag är inte redo....

Det är 1 och ½ år sedan jag och mitt ex gjorde slut... Och jag har försökt att intala både mig själv och min omgivning att jag är över det förflutna.. Men här är en nyhet för alla er som inte visste det... Det är jag inte!
Jag mår skit dåligt, jag tillåter inte mig själv att bearbeta våran separation, varför? För att jag vill få det att verka som att jag inte tog det så hårt. Det gjorde jag.
Just i detta tillfälle ligger jag och gråter. varför? För att ännu en bit av vad vi var plockas bort, städas undan, kastas i soporna... Det "vi" som fanns.. alla bra stunder försvinner, bit efter bit, och jag hinner inte med i processen. Det är inte det att jag vill ha tillbaka mitt ex. för så långt har jag kommit att jag känner att det inte finns på världskartan. Problemet, och det som gör mig sorgsen är att jag själv inte tillåter mig att bearbeta det som hänt, det förflutna, och det liksom hinner ikapp och om mig hela tiden.. bit efter bit...
Så jag är arg för att jag ligger sist, jag hamnar efter.

Varför har jag inte träffat någon ny? Att säga att jag är kräsen är jäkligt enkelt, och jo, jag är nog kräsen, till viss del.. Men det är inte där problemet ligger.. Problemet är att jag inte är redo för något nytt, för jag är inte över det gamla, jag kan inte gå in i något nytt.. än... för jag vet att det bara blir skit av det. Jag kan inte älska någon fullt ut innan jag har accepterat och bearbetat färdigt. Innan jag har lärt mig älska mig själv på riktigt igen.
En fasad.. Och idag öppnar jag dörren och låter er komma in. Se det som gömmer sig innanför. Nu får ni veta sanningen.

Jag har länge trott att sex är en bra behandling för att komma över och glömma.. Det är fel, det är en jävligt dålig behandling.. Det funkar mer som ett bedövningsmedel än ett bot.
Vilket också kan förklara en hel del av mitt liv. När jag mått dåligt har jag använt mig av sex. För jag har trott att jag ska börja må bättre då.. Ni vet.. Att det ska få mig att känna mig älskad.. Det gör det.. men bara för ett tag. Ungefär som bedövning, eller smärtstillande tabletter. De verkar, men de botar inte. Det tar bort det onda, men när de gjort sitt behöver du mer för att inte känna smärtan.
Du blir inte frisk av att äta värktabletter, på samma sätt blir du inte frisk av sex.

Det har tagit mig 1 och ½ år att inse att min bearbetningsmetod inte fungerar... Eller den fungerar, men den är långsam..

Att spela det spel jag har spelat fungerar inte...

Jag tänker på vad familjeterapeuten sa åt mitt ex när vi skulle gå ifrån varandra; det tar ungefär ett år innan man bearbetat nog för att gå in i ett nytt förhållande utan att ta med sig det dåliga från det förra..

Jag ville inte låta det ta ett år, så jag proppade in allt gammalt i ett skåp och tvingade igen dörren och ställde något framför för att det inte skulle kunna ramla ut. Helt fel sätt...

Dags att göra rätt... Dags att inse att jag inte är färdig, att jag inte är redo. Dags att erkänna att jag inte är där än..

Det gäller att inte ge upp.

Jag är överbelastad.. massor att göra, men tiden och orken räcker inte till. Jag har ett gigantiskt behov just nu av att få göra koppla av grejer, vuxengrejer, eller rättare sagt, ungdomsgrejer.. Som inte inkluderar barn.
Men tiden finns inte..
Men.. Det gäller att inte ge upp. Jag har just kastat bort en sten från min ryggsäck, skickade in fördjupningsarbetet i samhälls för bara någon minut sedan. Skönt.. Och lite lättare.. ;)

Min son hade fotbollsträning idag. Han gav upp, det var för svårt tyckte han. men till slut uppmärksammade en av hans tränare honom och hjälpte honom vidare, det gick jätte bra för honom och jag såg hur leendet på hans läppar blev större och större. Och jo då.. Han vill fortfarande fortsätta med fotbollen. Jag har dessutom lovat honom att om han känner att det är något han vill träna lite extra på så är det bara säga till så ska mamma fåntratt göra sitt bästa för att hjälpa honom med just det. :)

Jag hoppas att det här går vägen... För nu om någon gång är det läge att lära sig att inte ge upp. :)

Jag har påbörjat projektet "eliminera hundhår från huset" men hundhår är lömska, de gömmer sig på alla de möjliga platser och förflyttar sig på mystiska sätt.. så det lär nog ta ett tag innan allt är borta. Men mitt hus är dugligt rent nu iaf. Ni vet, sådär så man kan leva med det.. :)

Som sagt, det gäller att inte ge upp. En dag ska jag ha fångat in alla hundhår som finns i mitt hem... å då jävlar.. ;)

Det var inte igår...

Jag har inte haft tid att blogga.. jag har haft på tok för mycket annat för mig.. å det är ju bra... :) Tror jag..
Jag har spenderat helgen med min familj,... Ni vet, pappa, mamma, syskon, syskonbarn, barn... Å jag har nog inte haft så roligt på länge. :) Men.. Om än vi inte skulle ha åkt hem igår som vi gjorde, utan idag, och även fast jag har haft jätte roligt, så drabbades jag av hemlängtan, och vi åkte hem en hel dag tidigare.. :)

Jag har som sagt haft jätte roligt.. På torsdagen anlände vi.. Hände inte så mycket just då.. vi liksom mest bara sa hej.. nu är vi framme.. åt lite mat och gick och la oss.. ungefär..
På fredag drog jag med min syster till slalombacken.. Snowboardpremiär för mig för första gången på 12? kanske år.. Det gick inte alls bra.. Men vi skrattade massor... Så sa min syster mitt i backen.. "vi kan byta om du vill" så där satt vi, mitt i slalombacken, och bytte skor, hon tog på sig brädan och jag tog på mig slalomskidorna.
Mitt i allt kommer en gubbe på bräda och frågade om det gick bra för oss.. jag sa nej och så skrattade vi.. :) Han sa att det tar tre dagar att lära sig och att man har ont överallt..
Nåja.. vi tog oss ner iaf.. :) Sedan bytte vi igen, syster tog skidor och jag tog brädan... Och vet ni, det gick faktiskt bra att åka, så länge jag fick hålla henne i handen.. Om än jag mer drog henne fram och tillbaka så var det som att det var lättare att hålla balansen.. :)
Nåja.. Lördag var det pimpeltävling.. jag kidnappade min brorson och tog med mig mamma och min son och så for vi och fiskade... Inget napp... Inget napp alls.. men det var ganska härligt iaf.. :)
Söndag släpade mamma med oss till Svanstein för att åka slalom.. Sonens första tur på slalomskidorna någonsin.. Det gick oerhört bra för honom. han är duktig han.. Jag höll mig också till slalomskidor eftersom att det verkar vara lite lättare att behärska.. ;)
När vi sedan kom hem drog jag med min syster på årets första skotertur för min del. Till flygplatsen och tillbaka, väldigt guppig led.. så jag stod och körde.. och aj vilken träningsvärk jag fick.. (alltså.. den jag hade blev värre) Måndag nöjde jag mig med att ta en lugn skotertur med son och brorson,,, ni vet, köra jätte sakta, på hårt spår och bara jätte korta svängar.. Och så kom jag på att jag skulle tvätta bilen, pappas tjej skrattade åt mig, men när min var ren och fin så ville hon också tvätta sin... det gjorde hon... Lillebror skulle absolut inte tvätta något.. Men plötsligt stod han och tvättade sin fyrhjuling..
Jag fick också provköra den.. :)
Och igår.. Ja vad gjorde vi igår.. spenderade nästan hela dagen i bilen... Först till mamma och åt lunch, sedan till pappas tjejs blomaffär.. hon gav oss blommor igen.. Så nu har vi 7 st..  Det tar sig.. Och så iväg till IKEA.. och in på Ittala en sväng också.. Min son ville hemskt gärna åka över till Finland, bara för att få vara i Finland en snabb sväng.. men det skippade vi... Middag på korvgubben och så hem och packa ur bilen och sova.. :)
Och så var det med det... Hemma.. skönt på sätt och vis.. men.. jag känner mig rastlös.. lite konstigt kan jag tycka...
Nåja.. nu lunch, sedan en dusch och så iväg och försöka hitta gardiner till mitt sovrum... Sedan ska jag lämna bort min son till hans pappa en stund och själv bege mig iväg på äventyr.. :) Eller middag och film iaf.. :) Gud så trevligt det ska bli.. :) Sååå... Puss på er.. :D

Oj så skönt...

Jag är ganska färdig... ganska slut.. det är jobbigt att vara jag ibland...
Min axel har kommit på att den ska börja bråka igen.. det är inte skönt.. det gör ganska ont.. inte jätte jätte ont..men som tandvärk typ.. ilande.. :S
Jag är trött.. och seg... MEN! Idag börjar påsklovet.. Jag ska ner på skolan en sväng till på mattedejt.. men sedan är det finito för en vecka.. Å det är bra, för då har jag tid att komma ikapp..
Igår hann jag med massor.. hade engelskalektion, kompletterade matten, Jag var jourhavande lyssnare, tog lite snygga bilder till fotokursen, pluggade lite, var ner till grannen på kalas, läste godnattsaga, pluggade lite till, var jourhavande lyssnare igen...

Idag däremot har jag inte fått lika mycket gjort... typ inget faktiskt... varit i skolan, småstädat lite, börjat packa inför påskresan lite smått, grattat pappa, och så typ inget mer... Min mattedejt blev surrdejt istället..

Jag är slö,,,  Nu måste jag göra någon nytta... PUSS och kram hela dan!

Argh!

Mitt ex... vad finns det att säga, oansvarig, obrydd, svin, konstig, felfuntad, tragisk, idiotisk, och säkert en massa mer.
Vi har en son tillsammans, sonen bor hos mig på heltid, jag står för kostader för alla inköp som rör honom, kläder, skor, hjälmar, fritidsaktiviteter, större delen av maten han äter, dagisavgift, och massor massor mer.
Av den orsaken är mitt ex underhålls skyldig. Han ska alltså betala 1273.- i månaden för att jag ska ta hand om allt sånt, och ta hand om honom.
Jag anser inte att det är en summa man bör klaga över att behöva betala för att någon annan ska ta hand om ens barn för att man själv inte kan/vill. eller?
Han har honom hos sig varannan helg, han bor i en etta tillsammans med sin flickvän, deras gemensamma bebis, två råttor, och så våran son då när han är där.. Ganska litet.. Helt klart en miljö jag kan klaga över hos flera olika instanser. Gör jag det? NEJ! Jag låter honom ha det så, eftersom att det är det han vill. Ok med mig så länge våran son inte säger att han inte vill åka till pappa pga hur de bor.
Fotboll. En fritidsaktivitet som min son själv valt att börja med, jag har till och med frågat mitt ex om det är ok med honom att våran son börjar spela fotboll. Det var det. Och eftersom att mitt ex gick med på att ha våran son en vecka extra så skickade jag med fotbollsgrejerna. Men kunde han ta våran son till träningen? NEJ! Hur skulle han ha tid och råd med det? Nu blev våran son visserligen sjuk och kunde ändå inte träna, så det var ju tur på något konstigt sätt. Nåja.. Kom fotbollssakerna tillbaka när min son kom tillbaka? NEJ! De är kvar hos mitt ex. Och min son har träning i morgon. Inte alls bra. Då vill han att jag ska hämta sakerna, varför ska jag hämta dem? när ska jag ha tid med det? hur ska jag ha råd med det?  Jag får ju inte ens underhåll. SVIN! skulle jag vilja säga.
Om det bara vore fotbollsgrejerna som försvann.. Men, det är handskar, mössor, täckbyxor, kläder... ALLT. Och hur kan så mycket försvinna i en etta? en sketen enrums lägenhet!?!?